När jag gick ur gymnasiet började jag arbeta med hemstädning till hösten. Idag ska jag berätta exakt hur jag hamnade där.
Det började med att jag hade näsan högt när jag gick ur. Alla planer som alla andra hade lät tråkiga. I alla fall tråkiga om man jämförde med mina egna. Jag skulle minsann ut och resa. Jag skulle kanske plugga till hösten. Jag skulle se mig om, både i mig själv och i världen. Det skulle bli fantastiskt.
Sedan kom förstås verkligheten. Detta är ungefär 1 vecka efter avslutade gymnasiestudier och 2 månader innan jag började med hemstädning. Jag sökte en massa jobb jag inte fick. Jag räknade fel på min ekonomi. Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Min låga började slockna, den låga som skulle ta mig runt i världen.
Sedan var den sommaren, sommaren innan hemstädning, ganska tråkig. Många kompisar, de med tråkigare planer än jag, var upptagna. De hade ju för sjutton jobb. Jag hade ju inget. Det var ju ett par månader kvar till jag skulle börja med hemstädning. Jag fick inte rätsida på något. Gnällde inför föräldrarna med vilka jag bodde. Det var då min mamma tog upp hemstädning för första gången. Jag skakade på huvudet direkt. Det var inte min grej. Jag såg inte ner på de som jobbade med hemstädning, men jag skulle inte göra det. Nej, nej, tänkte jag.
Sedan gick veckorna och tristessen var kvar och gjorde sig mer påmind för varje dag. Jag drev omkring och tråkade ut mig själv. Detta är bara några veckor innan jag tackade ja till att jobba med hemstädning.
Det var när mamma tog upp hemstädning igen som jag i alla fall var villig att lyssna. Hon fick tala utan att jag avbröt henne. Hon talade om att det minsann var en bra arbetsplats. Att det var lärorikt att arbeta med något ”riktigt”. Sedan, när man jobbat med typ hemstädning, då kunde man hitta sig själv. Det fanns tid för sådant sen, garanterade hon.
Jag gick tillslut med på att gå på en intervju. Företaget som arbetade med hemstädning och som sökte personal satt mitt i stan. Känslan när jag klev in på kontoret var omedelbart bra. Jag kände mig välkommen och, för första gången på länge, prestigelös. Jag trivdes och tackade ja. Sedan blev det ett par år av mitt liv under vilka jag arbetade med hemstädning.
En fin tid.